Åkeriet startades 1975 av Roland Johansson då 33 år gammal, med en gammal Ford, som knappt var värd epitetet lastbil. Anledningen var att Rolands arbetsgivare sedan 10 år, Ingvar Andersson, beslutat sig för att sälja sitt åkeri Tibro Express.
Det dök då upp en möjlighet att köpa loss en bil. alternativt fortsätta som anställd. Beslut togs att starta åkeri, något som skulle visa sig lättare sagt än gjort. Banken var inte helt välvilligt inställd till att låna ut några pengar för att starta upp åkeriverksamhet. Det löstes genom att 3 fabrikörer i Tibro skrev på ett borgensåtagande. Roland hade under sin tid som anställd tillskansat sig ett rykte som arbetsam och pålitlig, vilket säkert underlättade att få lite hjälp i kontakterna med banken.
Åkeriet hann bara komma igång så blev det lågkonjunktur, och dom tilltänkta uppdragen att serva Tibros möbelindustri, som på den tiden blomstrade, blev betydligt färre än beräknat.
Räddningen blev att börja köra flyttlass, samt en hel del andra extrauppdrag, bla latrinkörning i Tibros sommarstugeområden. Konjunkturen vände och tillvaron stabiliserades, 1979 beställdes den första nya lastbilen, en Volvo F6, med kapell.
Arbetet bestod till stor del av transporter inom Tibro, inhämtningar till lastbilscentralen, och körning mellan olika snickerier. Det var nog i den här vevan han fick smeknamnet Tibros snabbaste overall. Verksamheten växte i takt med att Roland fick fler uppdrag av Tibro LBC, som på den här tiden var en klassisk lastbilscentral, där åkerierna ägde andelar/aktier fördelat efter antal bilar. Andelar kostade en del pengar, och bilköp skulle godkännas av styrelsen.
Körningen hemma i Tibro kompletterades med utkörning av möbler från LBC till möbelbutiker i Skaraborgs län, flera fasta turer varje vecka.
Parallellt med detta kördes mängder med extralass till Norge och Stockholmsområdet.
Under andra halvan halvan av 80-talet sysselsatte åkeriet 4 -5 bilar, och ett par gamla släp som hade köpts in för att öka kapaciteten.
I början av 1990 talet var det mesta uppåt , så även i åkeribranschen. Med gott självförtroende beställdes ett nytt släp, och bilparken var relativt fräsch. Då slog lågkonjunkturen till med full kraft 1992, precis när det nya släpet var uttaget. Nervositet uppstod när sysselsättningen sjönk.
Som bekant är den enes död den andres bröd, och det blev en räddningsplanka även i det här fallet. Ett stort åkeri i Vimmerby gick i konkurs hösten-92, och en av linjerna som berördes var dåvarande ASG;s transporter från Västergötland och Småland till Gotland.
ASG som vid den här tiden köpt Tibro LBC, hörde av sig till Roland och frågade om han kunde ställa upp och köra några lass till Gotland , tills en mer permanent lösning hittats.
Det kom ju som en skänk från ovan eftersom det var lite dåligt att göra. Trafiken rullade igång så smått, med dom fordon som fanns att tillgå. Efter ett par månader fick Roland erbjudande att fortsätta med linjen till Gotland, eftersom ingen annan ASG transportör anmält något intresse. Han nappade på detta och kastades in i något helt annat än det som varit födkroken sedan mitten av 70 – talet. Linjetrafik åt ASG krävde ju helt andra fordon än dom som fanns att tillgå vid den här tidpunkten. 2 axlade möbelbilar med korta släp funkade inte jättebra att köra ost och tunga sockerlass med, men nöden har som bekant ingen lag, så det fick gå det med under en övergångsperiod.
Under hela 90-talet investerades i bättre bilar och släp, för att kunna sköta åtagandet på i första hand Gotland.
2001 dök en möjlighet upp att dela en linje mellan Skaraborg och Värmland med Lundbergs åkeri i Tidan, det var åt ASG som nu hade bytt namn till DHL. Det samarbetet på gick fram till 2007, då vi klev av, och började köra möbler till Värmland åt Tibro LBC istället.
Dom första 10 åren av 2000 – talet kördes även väldigt mycket extra kors och tvärs, många lass gick upp mot Norrland .
2009 togs möbellinjen Tibro – Sundsvall över. Det var återigen lite svajig konjunktur och det bedömdes att vi skulle kunna behålla personal och sysselsätta alla bilar om vi tog över den här körningen . Åkeriet hade sedan gammalt kontakter på hemlass och dylikt eftersom vi kört mycket där uppe , och det kändes sammantaget som att det skulle kunna bli bra. Vid den här tiden var åkeriets storlek 8 bilar , varav 3 i stort sett nya Volvoekipage.
2011, Verkligheten kom ikapp, på grund av bristande lönsamhet gjordes en drastisk kursändring på verksamheten. All möbelkörning avslutades, Sundsvall / Värmland och även bilen som gått hemma i Tibro i 35 år avyttrades. Bilar såldes och några anställda fick sluta.
I dagsläget kör vi bara möbler till Visby 2 gånger per vecka, så åkerinamnet speglar inte verksamheten på ett bra sätt längre, då möbeltransporter inte är det som verksamheten kretsar runt.
Under ett antal år körde vi allt möjligt vid sidan av Gotland , för att få verksamheten på fötter.
Roland som jobbat hårt fram till 69 års ålder, slutade 2011 att köra på heltid. Några år senare 2015, köpte sönerna Håkan och Anders åkeriet av sin far, och han kan nu leva pensionärsliv på allvar.
2016 består åkeriet av 7 bil o släp och huvudsysslan är än idag transporter till och från Gotland, och vi ser framtiden an med tillförsikt.